Hälsa
Niklas Strömstedt om sin tvångsvård på psyket
En riktigt tung tid.
Nu väljer Niklas Strömstedt att berätta om sin tid inom psykvården.
Artisten väjer inte för sanningen.
Stoppa Pressarna
| 2023-09-12 kl 12:13 |
Ända sedan slutet av 70-talet har Niklas Strömstedt, 65, varit en självklar del av svensk offentlighet. I slutet av 70-talet fick han som 21-åring jobbet att spela keyboards i Ulf Lundells, 73, turnéband.
– Det var ett fint litet band. Det var ju ofattbart att få det där jobbet, helt bananas. Lasse Lindbom (kapellmästare i Lundells orkester, reds. anm.) har betytt jättemycket för mig. Han tog beslutet att jag skulle få vara med i bandet. Sedan fick jag ju spela med hans band. Jag har lärt mig jättemycket av honom. Inte minst hur man tar en publik, säger Niklas Strömstedt i en stor intervju med Aftonbladets legendariske nöjesreporter Jan-Olov ”Gossen” Andersson, 68.
LÄS MER: Prins Daniels problem: nu vädjar hovet om hjälp
Sedermera kom Niklas Strömstedt att slå igenom stort som soloartist bland annat med hitlåten ”Om”.
Sångarens nyutkomna självbiografi är även den döpt till ”Om” och i boken, som han skrivit själv, väjer han inte för att ta upp det mest privata.
Bittert uppbrott
Läsarna får ta del av det omvälvande och bittra uppbrottet efter att Efva Attling, 71, dumpat honom till förmån för Eva Dahlgren, 63.
LÄS MER: Berghagen kämpar för sitt liv – svärsonen har kräftskiva
Allting ordnade sig dock på bästa sätt – idag är Niklas Strömstedt gift med fjorton år yngre Jenny Strömstedt, 51, som är en av TV4:s största stjärnor.
Just åldersskillnaden till hustrun är något som Strömstedt reflekterar över i sin självbiografi och han resonerar även kring sitt eget åldrande.
– Det är väl rätt allmänmänskligt, att fundera över hur det blir. Jag är gift med en kvinna som är 14 år yngre. Hon kommer att få ta hand om mig, om vi inte blir senildementa samtidigt och hamnar på samma boende, säger Niklas Strömstedt.
Det var efter Niklas Strömstedts uppmärksammade sommarprat som det slog honom att han kanske borde skriva sin egen självbiografi.
LÄS MER: Direktörsfru tvingade transa visa penisen på kändisfest
– Många har frågat mig de senaste tio åren om jag inte ska skriva någonting. När jag hade skrivit mitt ”Sommar”-program för två år sedan, kände jag att det var kul att skriva. Så jag tänkte: Ska jag göra det, är det nu, säger sångaren.
Han har valt att vara helt ärlig i boken och inte lägga band på sig själv.
– Eva (Gedin, förläggare) sa: Skit i vad du tror ska vara med eller inte, skriv bara! Och att censurera sig själv innan man skrivit, det tror jag är fel. När jag började skriva märkte jag att jag kom ihåg väldigt mycket, utom kanske de tio första åren.
Niklas Strömstedt har dock varit i kontakt med flera av de personer som är omskrivna, han tar upp känsliga saker kring relationer i boken och tyckte det var mest reko att stämma av med de som är berörda.
LÄS MER: Chris nya skymf mot Madeleine väcker ilska hos svenskarna
– Det är svårt att skriva om andra människor, av respekt för dem. De närmaste som jag skriver om har fått läsa.
Det kan te sig som att den bildsköne pop-poeten har surfat på en räkmacka genom tillvaron. Men livet har inte alltid varit enkelt för sångaren – tvärtom.
Tuff barndom
Barndomen var stökig och tuff många gånger.
LÄS MER: Anders Pihlblads nya lycka med maken Henrik
– Jag blev relegerad från Adolf Fredriks när jag gick i femman. Jag var pratig och allmänt stökig, säger Niklas Strömstedt och väljer sedan att berätta något riktigt känsligt:
– Tidigare, när jag var nio år, hamnade jag på barnpsyk. Jag var självdestruktiv, rev sönder mina teckningar, hade sönder massor av saker, ville kasta mig ut genom fönstret.
Han har tidigare berättat om hur hans framgångsrike far, som var legendarisk chefredaktör på Expressen, ofta var frånvarande. Kanske det bidrog till Niklas stora problem som ung.
Vården han fick på psyket kanske inte heller var optimal för hans behov.
LÄS MER: Svärsonens fest under Lasse Berghagens kritiska tid
– Barnpsykiatrin såg lite annorlunda ut på 1960-talet. Jag var där i en och en halv månad. Jag kände bara att jag var inlåst. Det var lite svajigt i hela familjen då, mina stackars föräldrar visste inte vad de skulle göra med mig. När jag gick i trean började jag smygröka, i femman, sexan blev det hasch och mellanöl och sådant.