”Linda H Staafs lesbiska polis i kylan – en befriande skildring”
Linda H Staaf blev rikskänd genom den stora polisskandalen.
Nu släpper ÖB:s nya kvinna sin andra roman ”Allt är inte guld”.
Stoppa Pressarnas har läst boken – som överlag är riktigt bra.
Stoppa Pressarna
| 2023-12-06 kl 13:57 |
RECENSION: Finns det något tråkigare och otacksammare att skriva om än kyla och snö i Jämtland? Knappast.
Polischefen och numera även författaren Linda H Staaf gav sig i kast med tråkigheterna redan i första romanen ”Ulv i fårakläder”.
Där Östermalmsbaserade överklassfödda författaren Denise Rudberg glatt skildrar grov brottslighet bland just östermalmare i sin omfattande eleganta crimeserie, där vänder Staaf på steken.
Inga stekare så långt ögat når i den nya romanen ”Allt är inte guld” (Word Audio Publishing).
Vi återser polisutredaren Marita Lander, lite över 40 år, lesbisk, nyseparerad, kattägare och jagad att prestera främst genom sin pappa som är pensionerad polis. En blyg, försynt kvinna.
Handlingen utspelar sig i miljöer där man äter mannagrynsgröt, tunnbröd och kalvsylta på lunchen. Marita har fett hår, begynnande artros i knäet och lite övervikt.
Det är i Östersund 2017 som dramat tar sin början.
En pensionerad polischef och hans hund hittas mördade. Strax hittas en ung kvinnlig revisor mördad. Och mitt i detta försvinner en ung kvinna spårlöst och jakten på henne leds av Maritas kollega Christian Ståhl.
Tempot i romanen är jämnt, Staaf växlar mellan de intensiva jagandet i kalla fjällmiljöer och de råkalla miljöerna i Stockholms förorter där gängkonflikter präglar vardagen.
Även gängens språk och vedermödor har hon lätt för. Korrekt gangsterterminologi, en grundton av empati. Den unga kvinnliga hanteraren frågar Rami, 19 år, om han kan sova på nätterna, då hon försöker värva honom som golare, infiltratör.
Det löper en röd tråd av förakt för ”rikemansfolk ” genom boken. Staaf beskriver med lätt förakt ”Hollywoodfruar” i överpyntade skrytvillor i det Åre som exploderat till Stockholmsförort de luxe. Med allt vad det innebär av kokainkontamination XXL.
Staafs politiska åsikter skymtar fram när man läser om helt vanliga poliser med nattångest, utomäktenskapliga barn och vanligt vardagstjafs.
Det är ganska befriande att läsa en roman som är kemiskt ren från flåssex, silikonboobs, trendiga lattebarer och designerväskor.
Där Denise Rudbergs åklagarhjältinna firar utredningsframgångarna med äkta champagne, cigariller och vit choklad från Ejes vid Tessinparken, är Staafs huvudperson betydligt mer nedtonad vad gäller firande.
Mitt i jakten på mördare och kidnappad, så tar sig Marita Lander för att ringa hårfrisörskan och boka tid för en klippning.
Kyla och snö är som sagt jävligt tråkiga ämnen.
Men Linda H Staaf är en skicklig författare och jag ser fram emot nästa bok redan nu.