Kärleksdrama

Lena Nyman och Monica Zetterlunds svartsjukedrama

Regissören Vilgot Sjöman har gått till historien som filmskaparen som bröt tabun och orsakade en av de första folkstormarna i Sverige.
Filmen ”Jag är nyfiken – gul” var oerhört debatterad när den kom 1967.
Men redan innan det hade han ”orsakat” ett svartsjukedrama mellan de två nöjesgiganterna – Lena Nyman och Monica Zetterlund.

Stoppa PressarnaFå obegränsad tillgång till allt:Få obegränsad tillgång:

Jennifer Erixon

| 2022-07-27 kl 19:05 |

ProvaPremium

För elva år sedan, 2011, pustade många filmälskare ut.

Det var nämligen först då som den svenska filmcensuren slutligen kastades på historiens sophög.

Bild 1 av 6

Lena Nyman och Monica Zetterlund var två av de största namnen på den svenska nöjesscenen förr i tiden.
Bild 2 av 6

Lena Nyman slog igenom rejält i Vilgot Sjömans filmer ”491”, ”Jag är nyfiken – gul” och ”Jag är nyfiken – blå”. Här Vilgot och Lena i samband med premiären av ”gul-filmen”.
Bild 3 av 6

Monica Zetterlund är en av våra största artister någonsin.
Bild 4 av 6

Vilgot Sjöman skapade stor debatt och skandal i Sverige under 60-talet med sina filmer.
Bild 5 av 6

Den svenska censurapparaten Statens biografbyrå fick jobba rejält 1964 i samband med lanseringen av filmen ”491”. ”Jag är nyfiken – gul” skapade sedan folkstorm i folkhemmet Sverige på grund av nakenheten, sexscenerna och de starka vänsteråsikterna som framfördes i filmen.
Bild 6 av 6

Lena Nyman var oerhört kär i Vilgot Sjöman – men det var även Monica Zetterlund.

Då hade den verkat i hela hundra år.

År 1911 inrättades Statens biografbyrå. Då en relativt oskyldig organisation vars uppgift var att förhandsgranska filmer, sätta åldersgränser och klippa bort delar som ansågs vara ”obehagliga eller moraliskt stötande”.

Riktigt känd blev nämnden kanske först på 70- och 80-talen när spelfilmer blev råare, porrfilmer hårdare och videoapparaterna samt hyrvideofilmerna gjorde entré i de svenska hemmen.

Den svenska filmcensuren hade fullt upp med att klippa i filmer som ”Motorsågsmassakern”, ”Mad Max”, ”Warriors”, ”Omen”, ”Fredag den 13:e” och många, många fler.

Fram till 1960-talet hade mycket av censurarbetet handlat om att stävja olika sorter propaganda som var känsligt i det rådande politiska klimatet, eller som censurregeln löd: ”Ej må biografbyrån godkänna filmer vilkas förevisande kan anses olämpligt med hänsyn till förhållandet till främmande makt”.