Lulu Carters vilda vrede mot TV4
Lulu Carter är fly förbannad.
Den tv-kända inredaren får inte ett rött öre av TV4 för repriserna av "Äntligen hemma".
– En skadal! rasar hon.
Stoppa Pressarna
| 2016-10-05 kl 07:00 |
I många år var Lulu Carter, 55, inredningsexpert i TV4:s populära ”Äntligen hemma”.
Nu rasar hon mot TV4:s ledning som sänder repriser av programmet, allt utan att hon får en krona för det.
LÄS MER: Lulu Carter om mardrömstiden
– Det känns synnerligen ledsamt och det gör mig förbannad att det är TV4 som tjänar pengar på mina idéer mitt skapande och mina framträdanden utan att jag får någon ersättning alls. En skandal. Fått den frågan flera gånger nämligen om hur mycket jag tjänar på varje inslag? Inte något är mitt svar. Inte en enda krona, skriver hon på Instagram.
På TV4 slår man ifrån sig och menar att de redan har pröjsat Lulu för hennes fiffiga inredningstips.
– Lulu har som alla andra medverkande i Äntligen hemma, nuvarande och tidigare, naturligtvis fått betalt för sitt arbete i programmet och däri ingår rätten att reprisera programmen, skriver Frida Olsson, exekutiv producent för programmet på TV4, i ett mail till Expressen.
Det argumentet biter inte på Lulu som rasar mot kanalens giriga beteende.
LÄS MER: Lulu Carters kamp mot spriten
– Jag känner mig utnyttjad, att de bara pumpar ut de här. Det är mina idéer, mitt skapande och framför allt mitt framträdande, men jag får ingenting för det!
Det är inte första gången som Lulu Carter blir arg på TV4. Inredaren fick kicken från programmet 2013 och två år senare framkom det hur hon hade mått mycket dåligt under inspelningarna.
Framför allt på grund av programledaren Martin Timell, 58, som enligt Lulu och flera andra medverkande, styrde programmet som en diktator. Mobbing och utfrysning var två metoder som användes, menade gänget.
– Vi visste allihop att i slutändan var det Martin som bestämde det mesta. Ut med den, in med den, bort med den. Det var obehagligt när någon plötsligt försvann, berättade Lulu och fortsatte:
LÄS MER: Villaägarna rasande på Martin Timell