”Jonas Gardell skulle vara snällare utan sina miljoner”

Det skulle jag inte ha gjort.

Mannens blev högröd i ansiktet och höjde armarna för att gå till attack.

”Din jävel, ska du ha stryk!?” skrek han och började skutta fram och tillbaka som Muhammad Ali.

Det stundande slagsmålet avbröts tack och lov av en väktare, som bad om att få titta på våra biljetter innan han vänligt men bestämt förde en inte alltför road gubbe till en annan kö.

Det där med pengar irriterar många.

Och de som har mycket pengar och dessutom ”tror de är något”, ja, det får många svenskar att bli som skogstokiga. Om du är förmögen i Sverige ska du helst av allt vara så där jävla käck och vanlig.

Då är det ingen som stör sig.

Ta exempelvis Tomas Ledin. Artisten drar in miljontals kronor varje år på sina gamla slagdängor och är rik som ett troll – honom är det minsann ingen som attackerar på en flygplats.

Nåväl, någon som har det bättre ställt än de flesta av oss (inklusive Ledin) är miljardären Bengt Ågerup som, precis som Gunilla Persson, har Kronofogden i hasorna.

Ågerup grundade det Uppsala-baserade bolaget Q-Med som revolutionerade skönhetsbranschen med sina preparat. Plötsligt gick det att trolla bort både rynkor och andra veck med injektioner. Restylane heter produkten.

När Ågerup sålde bolaget till franska Galderma fick han sisådär tre miljarder kronor. Wow, säger jag.

Dessvärre ville han inte skatta för vinsten. Nu jagas han av fogden för skatteskulder på 1,6 miljarder.

Visst ska man betala skatt, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av hur Ågerup genom åren hittat en mängd snillrika sätt att undgå systemet.

Jag känner inte Ågerup personligen, men har under åren lärt känna en hel del andra miljardärer.

Det har varit en upplevelse kan jag lova. Inte bara för att jag fått tillfälle att smaka på det lyxliv som är vardag för dessa individer.

Det som är mer intressant med miljardärerna är hur de är som personer – inte sällan både begåvade och charmiga.

Men de har också sina later som stundtals kan vara närmast bedrövliga att stå ut med. Och nu snackar jag inte dåligt bordsskick eller något annat trivialt.

Nej, om du har så här mycket stålar vill du bestämma – över allt och alla. Pengar ger makt samt kontroll och just det upplever alla som kommer miljardärer in på livet. 

Oavsett om du sitter på en middag eller är ute på resa. Det är miljardären som bestämmer och dominerar över alla i umgängeskretsen. Hen bestämmer över allt från utflyktsmål till val av restauranger.

Money talks, bullshit walks.

En gång satt jag på en middag och skulle precis ta en brödbit från ett fat på bordet då miljardären till höger om mig plötsligt slog till mig på fingrarna och utbrast.

– Va fan gör du?

– Jag tänkte äta lite bröd, svarade jag konfunderat.

– Gör inte det, då blir du bara fet och då får du inte ligga med någon.

Ord och inga visor.

En annan miljardär förklarade över en kaffe närmast förtjust att hon kan säga vad hon vill till vem som helst när som helst.

Exempelvis berättade kvinnan om ett kalas hos en väninna där hon högt och tydligt för alla deklarerade hur ful värdinnans konst var.

– Det kallas för ett ”håll-käften-kapital” och det har jag gott om, sa hon samtidigt som det glimrade till i ögonvrån på tanten.

De med enormt mycket pengar behöver inte anpassa sig till normala sociala spelregler. Det behövs inte.

Folk med kapital kan med andra ord sitta och säga precis vad de tycker.

Ta exempelvis proffstyckarna Leif GW eller Jan Guillou, två män med ofattbart mycket pengar. Om herrarna haft hål i plånboken är jag säker på att det mesta av den så pompösa frispråkigheten hade runnit ur dem för länge sen.

Ett annat exempel på hur en person som har enormt mycket pengar beter sig är Jonas Gardell. I mina ögon en sprätt, förvisso en begåvad sådan.

Gardell är ingen miljardär, men har mer pengar än de flesta av oss andra någonsin kan drömma om. Och jag är helt övertygad om att all kosing har förändrat honom på djupet.

Och det jag nu avslöjar är allmänt känt hos cheferna runt om på landets redaktioner.

När Jonas Gardell gör intervjuer väljer han ofta den dyraste restaurangen där han inmundigar den dyraste maträtten.

Gardell väljer helt enkelt efter högsta priset på menyn.

Och så det dyraste vinet. Och så efterrätten som kostar mest.

Anledningen? För att han kan såklart. Där och då är det sprätten som bestämmer.

Är det som med miljardärerna? Att han vill styra allt och alla?

Handlar det om makt och kontroll? 

Ja, jag tror faktiskt det.

Pengar förändrar människor. Ofta inte till det bättre.

Och även om Jonas Gardell, trots sin uppsyn och sätt, kanske inte riskerar att bli attackerad där i flygplatskön så är jag ganska övertygad om en sak:

Han skulle vara en betydligt trevligare kille med några färre miljoner på kontot.

 

TILL SIST:

… På tal om pengar. Läser att Camilla Läckberg har köpt hus i spanska Alicante. Utropspriset: 2,5 miljoner euro. I Alicante! 

… Ja! Julgranen på 2,5 meter är pyntad och klar. Imponerad av mig själv. 

… Hur länge ska skandalreportrarna ”Piff & Puff” på Aftonbladet få hålla på. Pinsamt!

Daniel Nyhlén är ansvarig utgivare för Stoppa Pressarna

Missa inte fler krönikor av Daniel Nyhlén: 
”Både kungen och prins Daniel borde få dask på rumpan”
”Efter krisen: David Hellenius riskerar att få sparken”
”Sexskandalen som kan bli kungens eget Waterloo”