Gunilla Bergströms svarta liv i skuggan av Alfons-böckerna
När hennes första barnbok släpptes var det början på epok.
Den epoken dog inte med Gunilla Bergström förra året.
Böckerna om Alfons Åberg är tidlösa och kommer att överleva många generationer framöver.
Skaparen är ihågkommen som en av de största i branschen.
Stoppa Pressarna
| 2022-09-22 kl 08:05 |
Det var 1972 som ”God natt, Alfons Åberg” släpptes. Det blev den första i den serie böcker om den fiffige killen och hans piprökande pappa som kom att bli omåttligt populära.
Tusentals och åter tusentals barn har växt upp med Gunilla Bergströms så älskade karaktär. Alfons Åberg gjorde henne till en av landets absolut största barnboksförfattare.
LÄS MER: Victorias stora oro för barnen efter nya krisen
Alfons-skaparen blev mångfaldigt belönad och prisad för sina barnböcker och till och med Sveriges dåvarande statsminister Stefan Löfven, 65, uttalade sig efter hennes bortgång.
– Gunilla Bergström är en av våra främsta författare och illustratörer och jag vet att Alfons kommer att fortsätta förgylla barndomar i generationer framöver, sa han i ett uttalande.
Enkelt och allmängiltigt
Enkelheten… är det vanligaste omdömet som hörs när Alfons Åberg-böckerna hyllas.
LÄS MER: Casper Janebrink om sin nya relation till ex-frun Helena
Kombinationen enkelt språk, säregna illustrationer och situationer som vi alla känner igen oss i, är effektiva uttryck som går hem både hos barn och vuxna i många länder.
Succén har varit formidabel. De 26 böckerna om Alfons Åberg har tryckts i 5,5 miljoner exemplar i Sverige, cirka fyra miljoner utomlands och har översatts till cirka 30 språk.
Dessutom lånas cirka en miljon Alfons Åberg-böcker ut årligen på landets bibliotek.
Karaktären har också gett namn åt ett barnkulturpris, ”Alfons-Bokalen”, som Gunilla Bergström och förlaget ”Rabén & Sjögren” instiftade samt ett kulturhus för barn i Göteborg, ”Alfons Åbergs Kulturhus”.
LÄS MER: Sigrid Bernsons och Robin Bengtssons stora babylycka
Sofia Hahr, 52, förläggare på bokförlaget Rabén & Sjögren, anser att igenkänningen i vardagen är det som fått många att älska böckerna om Alfons Åberg.
– Gunilla Bergström fångade det stora med det lilla. Jag tror det är det allmängiltiga som hon lyckades fånga.
– Hon utforskade vardagens mysterier genom den här pojken. Vardagen är magi nog och det var verkligen så hon tänkte kring Alfons, sa hon till Aftonbladet efter skaparens bortgång.
Nivå med ”Mello”
LÄS MER: Runar varnad för att han läste bibeln i cellen
Gunilla blev 79 år och hon både skrev och illustrerade böckerna där man får följa den ganska vanliga killen Alfons Åberg och hans vardagsliv i höghuset där han bor med sin pappa Bertil. Vi får vara med både under lekskolan och i skolan.
I tv-programmet ”Min sanning” vände sig Gunilla Bergström mot påståendet att Alfons inte har så utmejslade personlighetsdrag.
– Jo, han har ju det. Han vill hellre använda knoppen än kroppen. Det är ju ingen slagskämpe precis, men han klippa till. Han är inte helt utklassad som en fegis.
När den tecknade serien om Alfons Åberg sändes på tv så låg tittarsiffrorna på Melodifestival-nivå, alltså cirka tre miljoner tittare varje vecka.
LÄS MER: Federleys oväntade utspel efter Annie Lööfs avgång
Gunilla Bergström kunde aldrig ana eller föreställa sig att hennes karaktär skulle göra sådan succé.
– Nej, inte en tanke. Jag kan egentligen inte förstå det idag heller, men jag bryr mig inte om att fatta det heller, sa hon i ”Min sanning” 2015. Hon fortsatte:
– Det var nog många lyckliga omständigheter. På den tiden fanns det ju inte mycket annat. Vi hade fått färg-tv, det fanns två kanaler utan reklam och böcker fick större spridning på den tiden.
Tandläkarkritik
LÄS MER: Silvia i chock efter hånet i tunnelbanan
Tro det eller ej. Men Gunilla Bergström fick faktiskt också kritik för sin så älskade karaktär. Så här några decennier senare kan kritiken tyckas harmlös, Men diskussionen fanns då om att Alfons pappa både var ensamstående och rökte pipa. Och att Alfons vid ett tillfälle drack saft efter att han hade borstat tänderna.
På det senare reagerade till och med tandläkarna. Så stor var Alfons Åberg redan då.
– Gällande saften så fanns det bara ett skäl och det var att jag ville pigga upp den just sidan med lite färg. Så vid ett tillfälle när han tjatade till sig något att dricka eftersom han var törstig så lade jag piggt till lite gul- eller orangeaktig saft, berättade Gunilla Bergström i ”Min Sanning”.
Hon förstod dock och accepterade kritiken från tandläkarna. Gunilla Bergström hade själv blivit så gammal som mamma att insåg det ”hemska” med att ge barn saft efter tandborstningen. Det fick bli vatten i de senare böckerna.
LÄS MER: Barnens raseri mot ÖB Micael Bydéns älskarinna
Men pappans pipa höll hon fast vid.
– Ofta kräver man i barnböcker att vuxna ska vara perfekta och vi vet ju att vi inte är perfekta. Det finns både det ena och andra i vårt bagage och jag tyckte att han skulle röka ibland.
Hallick och knarklangare
Ett annat bevis på seriefigurens enorma popularitet är att Alfons även har varit ända uppe i Högsta Domstolen.
LÄS MER: Annie Lööf avgår efter Stoppa Pressarnas avslöjande
Det var efter att Sveriges Radios skämtprogram ”Pippirull” hade gjort en satir Alfons Åberg. Det blev en långkörare i både tingsrätt och hovrätt. Kalabaliken slutade inre förrän Högsta Domstolen till slut slog fast att det var helt okej och tillåtet att framställa sagofiguren Alfons Åberg som både hallick och knarklangare.
För Gunilla Bergström innebar de tre förlusterna i rätterna en tung smäll. Hon tvingades betala Sverige Radio hela 460 000 kronor för processerna.
Bakgrunden var att ”Pippirull” hade klippt ihop Björn Gustafssons, 87, röst från den tecknade serien om Alfons Åberg med röster från den danska filmen ”Pusher”.
Resultatet blev att den lilla oskyldige karaktären framställdes som både knarklangare och hallick, eftersom ”alfons” på danska betyder just hallick.
LÄS MER: Lotta Engberg avslöjar sanningen om Kikkis alkoholism
Gunilla Bergström uppskattade inte skämtet. Hon menade att ihopklippningen av hennes texter var att betrakta som stöld och hon begärde 100 000 kronor i skadestånd.
Illustratören och författaren hävdade också att miljön präglad av knark, våld och kriminalitet måste ses som kränkande. Hon ville bland annat få fastslaget ”hur mycket av en konstnärs verk man får använda i andra sammanhang, eftersom de riskerar vad som helst om det inte dras en gräns”.
Alla tre instanserna gick dock på Sveriges Radios linje att de inte hade brutit mot upphovsrättslagen.
Proppade i sig magnecyl
Förlusterna i rätten var inte de enda tyngdpunkterna i Gunilla Bergströms liv.
Hon skrev böckerna om ”Bill och Bolla” i slutet av 70-talet, vilka handlade om hennes egna barn.
Gunilla och hennes make märkte när dottern var knappt ett år att allt inte stod rätt till och fick beskedet att hon hade en intellektuell funktionsvariation. Dottern hade fötts med autism och har levt med stöd dygnet runt sedan dess.
Hon skrev böckerna om ”Bill” och ”Bolla” sedan hon insett att det inte fanns några barnböcker för syskon till barn med funktionshinder. Böckerna var dels för sin sons och hans kompisars skull, dels för hennes egen terapis skull.
Några år före sin död kom en annan mörk hemlighet fram om Gunilla Bergströms liv.
I ”Min sanning” avslöjade hon att hon tidvis lidit av psykisk ohälsa och att hon redan som tolvåring hade sådan ångest att hon försökte begå självmord.
Hon berättade att hon ärvde ”mörker” och ”depressioner” från sin far, att vara manodepressiv.
– Inget vet om det här, men jag ville begå självmord. Jag kände att jag inte kommer klara av att leva, att jag skulle hamna i rännstenen.
Gunilla Bergström proppade i sig mängder av magnecyl som hon hade hittat i en pappkartong.
– Jag ville bara bort. Jag klarar inte det här. Sedan vaknade jag med en fruktansvärd huvudvärk, det bara ekade i huvudet.
Drabbades av inbrott
När Alfons Åberg firade 40-årsjubileum år 2012 kom en annan smäll. Hon reste runt i världen för att prata om sin skapelse, hon öppnade barnkulturhuset i Göteborg, men hon drabbades också av inbrott i sin ateljé i Stockholm och blev av med datorer och pengar.
– Det var som en smocka, riktigt äckligt, allt tog stopp. Förmågan att fatta beslut var helt borta, jag kom aldrig till punkt med någonting, inte ens enkla saker som att klä på mig, berättade Gunilla för tidningen Revansch.
Hon lade till:
– Det kunde gå veckor utan att jag knappt tog mig ur sängen. Det tog nästan tre år att komma ur det.