Därför är Jan Emanuel helt utfryst på Östermalm
Allt är inte guld som glimmar.
Jan Emanuel Johansson gör ingen hemlighet av att han älskar pengar och dyra prylar – men nu kan han ha gått för långt.
Stoppa Pressarnas fotograf följde honom under en deppig och ensam promenad på Östermalm i Stockholm.
Stoppa Pressarna
| 2022-02-13 kl 11:05 |
Jan Emanuel Johansson, 47, är en oerhört driven entreprenör med en härlig självdistans och en imponerande kroppshydda.
Han är miljonär flera gånger om men strävar ständigt efter mera pengar, dyrare bilar och större våningar.
Nu kan det dock ha börjat smyga sig in ett tvivel hos den ack så biffige kändisen.
Stoppa Pressarnas fotograf följde med Jan Emanuel när han tog en promenad på Östermalm i Stockholm. Den välbyggde välfärdsmiljonären gick alldeles ensam i den burgna stadsdelen, han bar en dunjacka som såg lite för stor ut och den i kombination med de pösiga byxorna förde nästan tankarna till ett övergivet förskolebarn som struttade ned för gatan.
Det var en uppenbart ensam miljonär som flanerade och kanske han insåg där och då att hur mycket pengar han än har på banken så finns det vissa saker som man inte kan köpa sig.
Det ter sig som att Jan Emanuel blir alltmer solitär och kanske det i någon mening kan hänga ihop med hans vana att alltid vara väldigt frank och tvärsäker i sina påståenden.
Det finns inget som inte Jan Emanuel inte har en åsikt om och han räds inte för att uttrycka dem, i många avseenden är det förvisso ett välkommet undantag då de flesta svenska kändisar inte brukar våga tycka något om någonting utan gör allt de kan för att ängsligt smälta in och inte stöta sig med någon.
Frågan är dock om Jan Emanuel kanske gått lite för långt. I en intervju i Aftonbladet nyligen menade han på att det är ”nyttigt att folk på Östermalm också bli rånade”. Ett uttalande som har orsakat starka reaktioner i den vanligtvis så trevliga och lugna stadsdelen där Jan Emanuels förmögenhet inte direkt sticker ut.
Den tidigare s-politikerns skarpa åsikter i kombination med hans oblyga exponering av sin pekuniära förmåga har börjat reta upp lite mer konservativa krafter på Östermalm och det är inte helt osannolikt att Jan Emanuel börjar känna av det alltmer – bildligt talat – frostiga klimat som möter honom i stadsdelen.
Under Jan Emanuels vandring var det ingen som hälsade på honom; tidigare har han betraktats som ett lite exotiskt, men ändock välkommet inslag i stadsbilden. Nu kändes han väldigt ensam.
Har Jan Emanuel gått för långt?